I äldre tider bestod Sal av två byar, Nyböle by och Sals by. Nyböle by gränsade till Dettern medan Sals by bredde ut sig kring kyrkan och hade sin sydliga gräns mot Astranna by som hörde till Flo socken. Åkerjorden var delad i två stora gärden, det norra kallades Sjömarken och det södra Astrannamarken. Längst västerut låg Salbohed som inte var bebodd utan utgjorde byarnas ängsmarker. Ån Nossan utgjorde då liksom nu gräns mot Ås i öster.
På 1700- och 1800-talet skedde ett antal skiften av marken, varav den mest omfattade företogs 1836 i Sals by. Då flyttades flera gårdar ut från byn för att möjliggöra att alla gårdarna skulle få sammanhängande jord av ungefär likvärdig kvalitet. Även Salbohed bebyggdes och i och med det tillkom också de gårdar som finns idag.
Till Sals by (sett från öster till väster) hörde vid laga skiftet två gårdar i Backa. Fyra gårdar hette Gartegården. Därefter kom Klöfvegården. Fyra gårdar kallades Törsagården och fyra gårdar benämndes Pukgården. Därpå följde Nästegården och sedan var det fyra gårdar som hette Westergården. Sist kom Korsgården som låg på samma ställe då som nu. Efter skiftet flyttades Klövegården till sitt nuvarande läge sydväst om Korsgården. På Salbohed placerades fyra soldatstommar längst bort från byn närmast gränsen till Flo. Därefter placerades två av Puckgårdens gårdar följt av en av Törsagårdens gårdar, som kom att kallas Farliggården efter dess ägare Anders Farlig. Sedan följde två av Gartegårdens enheter, varav den ena kallades Salsborg och den andra Ängen. Dessa båda gårdar slogs senare ihop så att bara Salsborg återstod. Två brukare i Västergården måste också flytta på sina hus. Den nya gården Salsta gård uppkom genom en sammanslagning av vardera 1/4 mantal av Gartegården, Törsagården, Puckgården och Skattegården (från Nyböle by).
Nyböle by genomgick också flera skiften, det senaste 1824. Tidigare låg utefter Nybölevägens gamla sträckning Knektegården, Skattegården, Fogdegården och Finland i en sydligare grupp för sig. En nordligare grupp bestod av Östergården, Bertegården och Tomtegården. Mellan Nossan och Dettern fanns en halvö som kallades Årås nabbe och användes som ängsmark. Den var utsatt för sjöns nedbrytande krafter och kunde därför inte delas upp. Gården Mulltorp hade redan tidigare ett avskilt läge nere vid Detterns strand. Nu flyttades Fogdegården till Salbohed vid gränsen till Flo. Det bestämdes att Bertegården med sitt inklämda läge mellan Östergården och Tomtegården skulle flytta, och Bertegårdens nya mark blev närmast Nossan. Även Skattegården fick flytta ifrån byn och de nya markerna blev på Salbohed öster om Fogdegården. Finland flyttades närmare gränsen till Mulltorp, medan Knektegården behöll sitt ursprungliga läge.
Sals socken var tidigare mycket större till ytan, eftersom då också gårdarna Bergsgården, Brännebacka och Forshalls kvarn räknades till Sal. Några mindre torp nämns också i de tidigare kyrkböckerna: Almingstorp, Brobacken, Karsgropen, Mossen, Storevallen och Åbacken. Almingstorp var ett torp under Tomtegården, och det försvann ur kyrkböckerna redan 1816. Brobacken hängde med till 1864 och var ett torp under Brännebacka liksom Karsgropen och Mossen. Karsgropen nämns inte efter 1830 och Mossen är borta 1840. Storevallen låg under Skattegården men försvann redan 1795. Åbacken fanns med till 1855 och var också ett torp under Brännebacka. Gårdarna Brännebacka och Bergsgården nämns för sista gången i Sals kyrkböcker 1865-1884. År 1881 byggdes Sals kyrka om och bönderna i Bergsgården och Brännebacka ville inte vara med och bekosta kyrkbygget. Därför övergick dessa gårdar till Flo socken. När det blev dags att renovera Flo kyrka gjorde gårdsägarna ett försök att få flytta tillbaka till Sal, men det fick de inte. Forshalls kvarn eller Forsöle västra kvarn som den också kallas, hör fortfarande till Sals församling men behandlas inte i denna bok.
Det fanns många vägar över markerna, men de flesta vägarna är numera borta eller finns bara kvar i kortare sträckor. Vägen från Flo kyrka genom Sal till Ås kallades förr Prästvägen, eftersom det var den väg prästen använde för att komma till kyrkorna i pastoratet. Varje bonde hade i uppdrag att underhålla en viss sträcka av vägen genom att grusa och laga hålor. Först genom 1934 års trafiklag blev väghållningen en allmän angelägenhet. Vid Nossan fanns ett färjeläge som förband Sal med Ås. Färjan var egentligen en flotte, som var ganska svårstyrd. Den siste färjkarlen hette Johan Johansson (1824-1901) och kallades för Flasken. Han var född i Essunga och bodde i en backstuga på Ås-sidan med sin hustru Betti. Gående forslades över Nossan i en eka som Flasken rodde då han själv ville. Den första bron byggdes 1892 och den nuvarande betongbron byggdes 1950 (uppgifter från Ås socken i ord och bild).
Nybölevägen gick från Hunneberg genom Flo förbi gårdarna i Nyböle by, över Nossan i närheten av fattigstugan och vidare genom Ås och Karaby. Även här vid fattigstugan fanns troligen ett färjeställe eller i vart fall ett vadställe. Delar av Nybölevägen finns kvar, norr om Fogdegården till Skattegårdens framfartsväg, och från Nytorp till Åkanten. Från Tomtegården till Backa gick en annan väg som förband Nyböle med Prästvägen. När järnvägen skulle byggas på 1860-talet var tanken att stationen skulle ligga närmare Nybölevägen, eftersom den var den väg som användes mest, men eftersom en person i Salstad skänkte mark till stationsbygge i det som senare blev Salstad hamnade stationen och därmed samhället där det ligger idag (berättat av Anders Johansson i Törsagården, som i sin tur fått sig det berättat av sin farmor Ida).